53 acessos
Lá fora o vento sopra para longe as folhas amarelas;
Enquanto eu deito no meu colchão sujo
Em uma casas abandonadas e em ruínas,
Onde as janelas estão quebradas, e eu estou congelando assim
Naquelas noites frias, quando não tenho cobertor
Para saciar a sua sede, eu viro
As poças de luz tan no asfalto;
E meu estômago está vazio por vários dias de volta
Eu sou o fantasma congelada do partido, (roupas geladas,
Que andam despercebidos como uma sombra
Através do humor azul-gelo
Na cidade sem luz
Atire em mim no braço com a heroína;
Ou colocar uma bala na minha cabeça;
E dar-me uma fuga rápida a partir daqui
Utanför blåser vinden bort de gula löven,
medans jag ligger på min smutsiga madrass
i ett övergivet och fallfärdigt hus,
där fönstrena är krossade, och jag fryser så
om de kalla nätterna, när jag inget täcke har
För att släcka törsten vänder jag mig
till de ljusbruna pölarna i asfalten,
och min mage är tom sedan flera dagar tillbaka
Jag är den frusne vålnaden i trasiga, (f)rostiga kläder,
som vandrar obemärkt likt en skugga
genom den isblå stämningen
i staden utan ljus
Skjut mig i underarmen med heroin,
eller sätt en kula i mitt huvud,
och ge mig en snabb flykt härifrån