7 acessos
Um grito ecoa, a noite uiva
O mal pinta os céus
Liberte-se, quebre suas correntes
É hora de se vingar por crimes do passado
A terra treme onde o uivo é ouvido
Todos morrem e o mal permanece
A lama devora florestas e mantanhas
Na escuridão os céus se escondem
Corvos e abutres se alimentam
Eles seguem o caminho por onde a morte passeia
O sol se põe, não mais geladas estão
As colinas de todo sangue e barro
Ett skri nu ekar, midnatten vrålar
Svart ondska, himmelen målar
Brutit sig loss, sina bojor lämnat
Snart gamla onddåd hämnat
Marken skakar där ropet hörs
Allstans mord och ondskap görs
Gyttja dränker skog och berg
Svart må bli nu himmelens färg
Korp och kråka sina mat nu får
De följa stigen där döden går
Solen täcks, ej frysa mera
Den höljd är nu, med blod och lera